Strålbehandlingen går till så att patienten placeras i en position som innebär att bara det område som ska bestrålas finns i röntgenstrålens väg. För att katten ska ligga helt stilla måste den vara sövd eller ha fått lugnande medel. Strålningen påverkar både tumörvävnad och normal, frisk vävnad som finns i det bestrålade området. En enda jättedos skulle kunna döda alla tumörceller men skulle också orsaka betydande skada på frisk vävnad. Strålbehandling är därför mer framgångsrik om den ges som en serie mindre doser, så kallade "fraktioner" över en period på flera veckor. Katten kan vara inskriven på vårdavdelning eller bo hemma och komma in över dagen vid de tillfällen strålterapi skall ges.
Strålningen kommer att orsaka skada på tumörcellerna vid behandlingstillfället men den effekten kommer inte bli synlig förrän efter flera dagar eller veckor, beroende på tumörens tillväxthastighet. I vissa fall kan tumören försvinna fullständigt. I andra fall, framför allt då tumören är stor och omfattar benvävnad, brukar ansvällning kvarstå vid tumörbädden. Denna ansvällning brukar bestå av inaktiv ärrvävnad och brukar inte orsaka några problem. Många djur lever vidare i flera år med en kvarstående ärrvävnad.
Tumörens svar på strålning beror av en hel rad faktorer som typ av cancer, dess storlek och lokalisation, hur mycket av tumörvävnaden som gick att operera bort etc. I vissa fall är strålbehandling mycket effektivt och det finns då en stor sannolikhet för långtidskontroll eller att helt bota katten. I dessa fall bör behandlingen ges i många små doser, exempelvis 16 behandlingar fördelade under 4 veckor. I andra fall, där chansen till bot är liten kan strålbehandling vara värdefull för att bromsa tumörtillväxt eller krympa tumören betydligt. Terapin kan häva obehag eller smärta som en tumör orsakar så att katten kan leva ett normalt i ytterligare ett halvår eller kanske till och med flera år. Syftet med strålbehandlingen och vilka förväntningar som finns kommer vi att diskutera innan behandling startas.
Hos katter är det ovanligt med allvarliga och obehagliga biverkningar av strålning. Den allmänpåverkan och trötthet som kan uppstå hos människor brukar helt utebli hos katter eftersom det är mycket som skiljer i behandlingsstrategi hos djur. Den vävnad som omger tumören eller operationsärret kan dock inte skonas helt från strålning. Viss lokal påverkan kan ses i huden i det bestrålade området under slutet av behandlingsperioden. Det är vanligt med lätt rodnad och ibland eksemliknande förändringar som kan bli vätskande. Hudreaktionen är vanligen mest uttalad 2-3 veckor efter behandling, då ibland smärtstillande medicin kan behövas, men den avtar sedan och självläker. Man bör då hindra katten från att slicka eller bita sig själv.
Det kan även uppstå sena effekter i huden som avsaknad päls eller annan färg på utväxande päls. Räkna med att den rutan som fått strålbehandling kommer förbli utan päls eller med avvikande pälsfärg och kvalitet. Ibland märks dock ingenting. Om strålterapin ges i munhålan är det istället munslemhinnan som reagerar och kan bli öm och rodnad under en period efter avslutad strålbehandling.
Sällan ses allvarligare sidoeffekter men i sällsynta fall kan sådana uppstå månader till flera år efter strålbehandling. Det kan handla om nedbrytningsprocesser i bindväv, skelett, senor etc och i enstaka fall tumörbildning i det bestrålade området.
Efter strålbehandlingens slut undersöks katten regelbundet för uppföljning. Tidsintervall för uppföljning bestämt från fall till fall.