Magnetresonanstomografi, i dagligt tal MR, är en undersökningsteknik som bygger på användande av starka magnetfält och radiovågor. MR involverar ingen typ av strålning till skillnad från röntgen och datortomografi (DT).
Hur fungerar en magnetkamera?
Tekniken bygger på att kroppen till största delen består av vatten som innehåller väteatomer. När dessa atomer utsätts för magnetfältet i magnetkameran roteras de ur sin naturliga position och riktar sig parallellt med varandra. Då radiovågor sänds mot kroppen ändrar atomerna läge och varje gång radiovågorna stängs av, så återgår atomerna till sitt ursprungliga läge samtidigt som de avger radiovågor.
Vätejonerna i olika vävnader återgår till sina ursprungspositioner olika snabbt. Den signal som genereras från olika vävnader varierar därför. Skillnaderna i denna hastighet och intensiteten i radiovågorna fångas upp av en speciell mottagare, vilken sedan skickar signalen vidare för bearbetning till en dator som genererar detaljrika bilder av det undersökta området. Bilderna visar olika skivor av den undersökta delen av kroppen. Skivornas riktning kan ställas in utan att hunden eller katten behöver ompositioneras under undersökningen.
Genom sin förmåga att skapa mycket detaljerade bilder även av kroppsdelar som ligger inneslutna i ben har MR revolutionerat diagnostiken av sjukdomar i bland annat hjärna och ryggmärg. Till exempel är MR den överlägset bästa tekniken för att diagnostisera diskbråck och bedöma dess omfattning och påverkan på såväl själva ryggmärgen som omkringliggande vävnader. Bilderna kan tas i flera olika plan – på längden, tvären och snedden.
Varför MR?
En magnetkameraundersökning ger en bättre kontrastskillnad mellan olika typer av mjukdelsvävnader än en datortomografiundersökning. MR möjliggör även en tydligare åtskillnad av frisk respektive sjuk mjukdelsvävnad. MR kan därmed avslöja detaljer som inte är synliga med datortomografen eller röntgen.
Hur går en MR undersökning till?
Katten måste ligga helt stilla under hela undersökningen, vilken brukar varierar mellan ca 30-90 minuter. Av den anledningen måste katten vanligtvis sövas. I vissa fall kan det räcka med lugnande medel (sedering). Det beror på den planerade undersökningens längd och hundens eller kattens individuella förutsättningar.
På grund av narkosen behöver katten avstå från mat från kvällen innan undersökningen. En annan orsak till att katter måste vara sederade eller sövda är den höga ljudnivån i MR-rummet när undersökningen pågår. Man stoppar bomull i öronen påkatten och ibland även hörselkåpor utanpå.
En vit ”spole” läggs runt området som skall undersökas. Det är den som fångar upp radiovågorna från katten. Undersökningsbordet förs in i magnettunneln (vilken till utseendet liknar datortomografen). Tunneln är ca 1,5m lång och öppen i båda ändarna. Liksom vid DT-undersökningar är det vanligt att den initiala undersökningen kompletteras med uppföljande undersökning efter intravenös kontrastgiva. Kontrasten ges via kanyl i benet som alla MR patienter får innan undersökningen påbörjas.
Risk för komplikationer
Magnetkameraundersökningen innebär att katten är utsatt för ett kraftigt magnetfält. Det är därför viktigt att djurägaren redan före undersökningen talar om huruvida katten har metalldelar i kroppen såsom höftprotes, skruvar i skelettet, kirurgiska häftklammers (så kallade clips), pacemaker eller dylikt.
Alla metaller, även identitetschipet (mikrochipet), ger upphov till lokala störningar i bilden i form av ett svart hålrum. En del magnetiska metaller kan bli varma vid påverkan från starka magnetfält vilket kan resultera i brännskador.
Magnetkameraundersökning i sig anses inte vara förenat med någon form av fara eller biverkningar och eftersom inte röntgenstrålning används kan undersökningen upprepas flera gånger utan att orsaka problem för hunden. Dock finns som alltid en risk vid sedering/narkos.
Vad händer efter undersökningen?
Katten går vanligtvis hem samma dag som undersökningen i väntan på MR-svaret. Då undersökningen genererar väldigt mycket bilder tar det vanligtvis lite tid att gå igenom och bedöma undersökningen.