Vad är vävnadsprov (biopsi)?
En undersökning av kroppsvävnad kallas för en histologisk, eller histopatologisk, undersökning. Då undersöker man en liten bit vävnad från en sjuklig förändring någonstans i eller på kroppen i mikroskop. Med mikroskopets hjälp går det att se celler med avvikande utseende, inflammatoriska celler, tumörceller mm, såväl som mikroorganismer, om det finns några sådana. En veterinär som utför histopatologiska undersökningar kallas för en patolog.
När vävnadsprovet har bearbetats på ett histopatologiskt laboratorium kallas det för ett preparat. Preparatet kan färgas på olika sätt för att synliggöra olika egenskaper hos vävnaden. Det går även att göra en så kallad immunohistokemisk undersökning, om man exempelvis vill skilja på olika typer av tumörer eller undersöka om vävnaden innehåller en specifik mikroorganism.
Vad kan man upptäcka i vävnadsprov från hund?
I ett vävnadsprov, även kallat biopsi, behåller cellerna sitt arrangemang i förhållande till varandra. Det vill säga, vävnadens arkitektur ser likadan ut i mikroskopet som den gjorde i kroppen. Genom att jämföra vävnadens och cellernas utseende (morfologi) med det normala utseendet hos frisk vävnad, kan patologen upptäcka tillstånd som cancer, inflammation, toxiska skador och degenerativa förändringar (förtvining). Provsvaret ligger till grund för hundens fortsatta behandling.
Hur tar man biopsi på en hund?
Biopsier tas ofta från förändringar i huden, som till exempel misstänkta tumörer, svårläkta sår, hårlösa fläckar, och andra områden med avvikande utseende. Men biopsitagning kan dessutom göras från organ och vävnader på insidan av kroppen, till exempel i mag-tarmkanalen, noshålan, munhålan, levern, lymfvävnader och urinorganen.
Inför en utvärtes vävnadsprovtagning kan det räcka att hunden får en lugnande spruta och lokalbedövning, men när biopsier ska tas inuti kroppen måste hunden som regel vara nedsövd. Om det är en hudbiopsi som ska utföras, börjar man med att raka och tvätta området som ska provtas. Därefter skär eller stansar veterinären ut ett antal vävnadsprover med hjälp av en skalpell eller ett speciellt instrument för biopsitagning. Knölar i huden opereras ofta bort i sin helhet. De små såren som vävnadsproverna lämnar efter sig kan sys ihop med enstaka stygn, eller lämnas att självläka. Beroende på vilken typ av tråd som har använts kan stygnen antingen lösas upp av sig själva, eller behöva tas bort efter 7-10 dagar.
Biopsitagning inuti djuret görs ofta med hjälp av ett endoskop, en liten kamera som förs in i kroppen, via en kroppsöppning eller ett litet operationssår (titthålskirurgi). Provtagningen kan också göras i samband med en vanlig, öppen operation.
Vävnadsprovet eller tumören läggs ner i en burk med fixeringsmedel som skyddar vävnaden från att brytas ner, och skickas sedan till ett histopatologiskt laboratorium, där veterinärer med specialisering inom patologi för djur bedömer och besvarar provet. Provsvaret kan dröja en till tre veckor, längre tid om det är benvävnad som har provtagits.
Vad är cellprov?
I cellprover utgörs provmaterialet av celler av olika slag, det vill säga inte av en sammanhållen vävnad. En cellprovtagning kan ske på olika sätt beroende på var på kroppen provet tas, och vad man vill studera. Cellprover tas exempelvis när en hund har besvär med kliande öron eller irriterade ögon, en knöl i huden eller andra hudförändringar.
Undersökning av cellprov kallas för cytologisk undersökning, och kan många gånger göras av utbildad personal på klinikens egna laboratorium. Provet kan även skickas till ett externt laboratorium. Provsvaret brukar komma inom några dagar.
Provtagning kan ske i form av topsprov, skrapprov, vävnadsavtryck, eller genom att aspirera ut celler med en tunn kanyl (finnålsaspirat, FNA). Metoderna är skonsamma och de flesta hundar kan vara vakna under provtagningen.
Topsprov
Topsprov brukar ofta tas från irriterade ögon, inflammerade öron, infekterade sår eller inflammerad hud. Topsprovet tas med hjälp av en bomullspinne som försiktigt stryks mot området. Materialet som fastnar på bomullspinnen förs över till ett så kallat objektsglas, som färgas och studeras i mikroskop.
Skrapprov
Skrapprov, eller hudskrap, är en metod för att undersöka om en hund har utvärtes parasiter, främst rävskabb. Skrapprov brukar ingå som en del i en hudutredning. Veterinären skrapar mot hundens hud med en trubbig skalpell, för att få ut ett prov från de djupare hudlagren. Provmaterialet förs över till ett objektsglas, som mikroskoperas utan att färgas.
Vävnadsavtryck
Ett vävnadsavtryck, eller impression smear, tas genom att man försiktigt pressar ett objektsglas mot en vävnads yta, till exempel ett sår, fuktande hud, eller snittytan på en bortopererad tumör. Vävnadsceller fastnar på glaset, som därefter torkas, färgas och studeras i mikroskop.
Finnålsaspirat
Finnålsaspirat är användbart när man vill undersöka vad en knöl, svullnad eller annan förändring består av. Aspirat kan tas från såväl utvärtes förändringar som från ytligt liggande organ inuti hundens kropp. I det sistnämnda fallet brukar cellprovet tas med hjälp av ultraljud, för att veterinären ska hitta rätt område att provta.
Ett finnålsaspirat tas tas genom att en fin kanyl, som är fäst till en tom spruta, sticks in i knölen eller svullnaden. Med hjälp av sprutan kan provmaterial sugas upp i kanylen och sedan försiktigt tryckas ut på ett objektglas, som färgas och analyseras i mikroskop. Jämfört med ett vävnadsprov kan ett finnålsaspirat vara mer svårbedömt, eftersom cellerna kan skadas vid provtagningen, samt hamnar huller om buller på glaset. Det är inte heller alla hudnybildningar som släpper ifrån sig celler. Fördelarna med finnålsaspirat, jämfört med vävnadsprov, är att det går fort att göra och att hunden inte behöver vara nedsövd eller få lugnande medel innan.