Är MR detsamma som magnetröntgen?
MR (eller MRT) är en förkortning för magnetresonanstomografi. Tomografi betyder att man avbildar kroppen eller kroppsdelen i tunna skikt/snitt. Vid MR skapas bildsnitten genom att man utsätter kroppen för elektromagnetisk påverkan i ett magnetfält. Det är alltså inte detsamma som en röntgenundersökning, där man använder sig av joniserande strålning. Ibland kallas dock metoden felaktigt för magnetröntgen, trots att ingen röntgenstrålning används.
Vad är en magnetkamera?
Utrustningen som används vid MR brukar kallas för magnetkamera. Den ser ut som en stor cylinder med ett hålrum i mitten, där patienten är placerad. När maskinen är igång skapas ett magnetfält i tunneln, och det påverkar väteatomerna i hundens kropp.
Hur fungerar MR?
Vid MR påverkas väteatomerna i kroppen. Vätet ingår i vattenmolekylen H2O, och eftersom kroppen består till 60 procent av vatten har vi alla ett mycket stort antal väteatomer inuti oss.
- När strömmen slås på genereras ett magnetfält i magnetkameran. Det starka magnetfältet får de små väteatomkärnorna i kroppen att arrangera sig i ett ordnat mönster.
- Därefter skickar sändare i magnetkameran ut pulserande radiovågor, som får väteatomkärnorna att flytta sig från sina positioner.
- När radiovågspulsen upphör återvänder väteatomkärnorna till sina platser i magnetfältet och då frigör de lite energi. Energin uppfattas av särskilda sensorer i magnetkameran.
- Olika vävnader har olika kemiska och molekylära egenskaper, och det gör att energin som frigörs från väteatomen varierar lite grann. Det tar också olika lång tid för väteatomen att återvända till ursprungsläget. Dessa olikheter gör att man kan särskilja vävnader från varandra, och även se skillnad på sjuk och frisk vävnad.
- Sensorerna skickar signalen vidare till en dator som genererar detaljrika bilder av det undersökta området. Bilderna visar olika snitt, eller skivor, av den del av kroppen som undersöks. Genom att studera de många snitten kan den som gör bildavläsningen få en tredimensionell uppfattning av kroppsdelen.
- Bilderna kan tas i flera olika plan – på längden, tvären och snedden. Bildskivornas riktning kan ställas in utan att hunden behöver ändra position under undersökningen.
Vilka är fördelarna med MR?
Jämfört med andra bilddiagnostiska metoder kan MR skapa mycket detaljerade bilder även av kroppsdelar som ligger inneslutna i ben. Med hjälp av MR är det möjligt att diagnostisera sjukdomar i bland annat hjärna och ryggmärg. MR är den överlägset bästa tekniken för att påvisa ett diskbråck och bedöma dess omfattning, samt avgöra hur diskbråcket påverkar ryggmärgen och vävnaderna runtomkring.
En MR-undersökning ger en bättre kontrastskillnad mellan olika typer av mjukdelsvävnader, jämfört med en datortomografiundersökning (skiktröntgen). MR ger också en tydligare åtskillnad av frisk respektive sjuk mjukdelsvävnad. MR kan därmed avslöja detaljer som inte går att upptäcka med datortomografi eller vanlig röntgen.
Finns det några nackdelar med MR-undersökning för hund?
Det finns inget som tyder på att magnetfältet skulle vara farligt för hundar. Till skillnad från röntgenstrålning lämnar det ingen kvarstående effekt på kroppen, vilket gör att MR-undersökningen kan upprepas flera gånger utan problem. Däremot påverkas alla metaller av magnetismen. En del magnetiska metaller kan bli varma vid påverkan från det starka magnetfältet, och det kan leda till brännskador. Det är viktigt att du som djurägare redan före undersökningen talar om ifall hunden har metalldelar i kroppen, som till exempel höftprotes, skruvar i skelettet, kirurgiska häftklammers (“clips”), pacemaker eller annat.
Det finns alltid en viss risk vid sedering/narkos. Här kan du läsa mer om narkos hos hund. Dessutom är en MR-undersökning med narkos mer kostsam än vanlig röntgen eller ultraljud. Magnetkameraundersökningen och bedömningen efteråt tar lång tid, är mer personalkrävande och görs med dyrare utrustning. Vanligtvis brukar veterinären eller djurägaren ta kontakt med försäkringsbolaget innan en MR görs, för att ta reda på om den ersätts av hundens försäkring.
Hur går en magnetkameraundersökning till?
Eftersom det är nödvändigt att hunden ligger helt stilla medan undersökningen genomförs (normalt mellan 30 och 90 minuter) behöver den vara nedsövd. I vissa fall kan det räcka med lugnande medel (sedering). En annan orsak till att hundar måste vara sederade eller sövda är den höga ljudnivån i MR-rummet när undersökningen pågår. Man stoppar bomull i öronen på hunden innan undersökningen börjar och ibland får den även hörselkåpor utanpå.
Precis som inför annan narkos måste hunden hållas fastande, det vill säga den ska inte ha ätit något sedan kvällen före. Däremot får den dricka vatten.
När hunden är sövd förbereds den för undersökningen genom att en vit ”spole” läggs runt området som skall undersökas. Det är den som fångar upp signalerna från hunden. Undersökningsbordet förs in i tunneln inuti magnetkameran. Tunneln är ca 1,5 m lång och öppen i båda ändarna. Precis som vid datortomografi är det vanligt att man kompletterar undersökningen med en bildserie som tas efter att hunden har fått kontrastmedel in i blodet. Kontrastvätskan ges via en kanyl i benet.
Vad händer efter MR-undersökningen?
Hunden får som regel gå hem igen efter att den har vaknat från narkosen. En MR-undersökning genererar väldigt många bilder. Bildavläsningen görs av särskilt utbildad personal, och det tar lite tid innan bedömningen är färdig.