Hjärtfel hos katt

Hjärtfel är ett vitt begrepp som omfattar en mängd olika sjukdomstillstånd av varierande grad. Många kan ha lindriga hjärtfel som inte medför några besvär för tillfället och ofta inte behöver medicineras, men en del hjärtfel förvärras med tiden och kan så småningom leda till hjärtsvikt, vilket innebär att hjärtat inte längre orkar göra det arbete som krävs.

Hjärtfel brukar ofta delas upp i två kategorier: Medfödda (kongenitala) hjärtfel, som är missbildningar samt förvärvade hjärtfel som man får senare i livet. Både medfödda och förvärvade kan vara ärftliga.

Orsak

Exempel på de vanligaste medfödda hjärtfelen är:

  • Septumdefekt (förmaks- eller kammarseptumdefekt): hål i väggen mellan höger och vänster kammare eller höger och vänster förmak
  • Dysplasi (mitralis- eller trikuspidalisdysplasi): missbildade klaffar mellan förmak och kammare på vänster eller höger sida
  • Stenos (aorta- eller pulmonalisstenos): förträngning av aorta eller stora lungartären där de går ut från hjärtat)

Det finns flera andra, ovanligare missbildningar. Missbildningarna kan vara olika svåra med olika prognos. Ibland förekommer flera olika missbildningar hos samma patient. En del typer av missbildningar är vanligare hos vissa raser.

Förvärvade hjärtsjukdomar hos katt är:

  • HCM (hypertrofisk kardiomyopati): Förtjockad vägg i vänster kammare. Man har hittat två mutationer hos katt (Maine Coon och Ragdoll) som sätts i samband med HCM, men det finns sannolikt fler som ännu inte upptäckts. Hos människa finns en liknande sjukdom och där har man identifierat mer än 450 olika mutationer som ger HCM. En del katter, huvudsakligen äldre, får tumörer i sköldkörteln vilket ger en onormal ök-ning av sköldkörtelhormon i blodet. Dessa katter kan få förändringar som vid ultraljud liknar primär HCM, men som är reversibla och försvinner när den ursprungliga sjukdomen är under kontroll. Även njursvikt och högt blodtryck (hypertension) kan ge likartade hjärtförändringar. 
  • DCM (dilaterad kardiomyopati): Hjärtmuskeln, framför allt i vänster kammare, blir försvagad och drar inte ihop sig normalt, vilket gör att hjärtat blir förstorat. DCM sågs förr hos katter som inte fått tillräckligt av aminosyran taurin i fodret. Idag är DCM ovanligt hos katt sedan fodertillverkarna börjat tillsätta taurin i kattfodret.
  • Mitralisinsufficiens (läckage i klaffarna mellan vänster förmak och kammare): Läckage i klaffarna kan uppstå med åldern. Hos katt blir läckaget sällan så kraftigt att det orsakar hjärtsvikt, men ett blåsljud kan uppkomma.

Det finns även ett mindre antal som har blåsljud utan att man kan påvisa något fel på hjärtat. Blåsljudet kan då bero på att hjärtat pumpar ovanligt kraftfullt, eller att det finns förändringar som är så lindriga att man inte kan upptäcka dem med ultraljud.

Symtom

Det vanligaste tecknet på hjärtsjukdom är blåsljud. Om det rör sig om en medfödd missbildning finns blåsljudet ofta redan hos den lilla kattungen. I en del fall är blåsljudet lindrigt i början och blir mer framträdande när hjärtat växer. I enstaka fall kan det bli lindrigare eller helt försvinna.

Vid HCM rapporteras blåsljud hos ca två tredjedelar av patienterna. Typiskt för dessa katter är ett blåsljud som hörs tydligare när hjärtat slår hårt och som helt kan försvinna när hjärtat slår lugnt. Att man har blåsljud innebär dock inte att man nödvändigtvis känner sig sjuk av sitt hjärta.

Om hjärtfelet är tillräckligt gravt kan det ge olika symtom som svaghet, svimning – ofta i samband med ansträngning, andningsbesvär, bukighet, avmagring och tecken på blodproppar. Vid proppar varierar symtomen beroende på var proppen sitter. Proppar sätter sig vanligen i stora kroppspulsådern (aorta) där den delar sig till bakbenen. Bakbenen får då inte tillräckligt med blod vilket medför smärta, rörelsebesvär och kalla baktassar. Om proppar sätter sig på andra ställen, exempelvis i lungor eller njurar, kan de vara svåra att upptäcka. Du kan läsa mer om symtom under hjärtsvikt.

En del katter lever med hjärtsjukdom hela livet utan att känna av några symtom.

Vad kan man göra själv?

Innan man köper en katt bör man förvissa sig om att den är veterinärbesiktigad utan tecken på hjärtsjukdom. Rasklubbar kan informera om den aktuella rasen är särskilt utsatt för någon hjärtsjukdom. I så fall kan bekämpningsprogram finnas för avelsdjur och man bör då undersöka vilken status föräldradjur har innan man bestämmer sig för att köpa en kattunge. Många raskatter som är tänkta för avel testas för HCM för att försöka undvika att sprida sjukdomen vidare. Man bör dock hålla i minnet att HCM kan utvecklas när som helst i livet och en katt som testats utan anmärkning kan utveckla sjukdomen senare.

Det är lämpligt att låta veterinär lyssna på hjärtat någon gång om året så att man vet om ett blåsljud uppkommit som inte funnits tidigare.

Om man huvudsakligen utfodrar sin katt med hemlagad mat är det viktigt att försäkra sig om att katten får tillräckligt med taurin för att förebygga att den drabbas av DCM.

När bör veterinär uppsökas?

Om ett blåsljud eller något annat av symtomen ovan som väcker misstanke om hjärtsjukdom, upptäcks hos ditt djur rekommenderas en hjärtutredning hos specialutbildad kardiolog. Om din egen veterinär inte har den kompetensen kan han eller hon remittera till en specialist som utreder och ger råd om eventuell behandling och uppföljning. Eftersom många hjärtsjukdomar försämras med åren är det vanligt att man gör uppföljande undersökningar årligen för att be-döma om behandling bör sättas in.

Om symtomen ger misstanke om hjärtsvikt (snabb andning i vila – mer än 30 andetag per minut, andnöd, kollaps, tecken på blodpropp i bakbenen eller påverkat allmäntillstånd) bör du snarast kontakta veterinär eftersom tillståndet kan bli livshotande.

Om du tänker använda din katt i avel bör du kolla att den inte har blåsljud och i relevanta fall delta i bekämpningsprogram innan parning.

Diagnostik

I en hjärtutredning ingår alltid att lyssna på hjärtat med stetoskop (auskultera), oftast ultraljud (ekokardiografi) och ibland även röntgen, ekg och blodprover beroende på symtom.

Behandling Många patienter som har hjärtfel behöver ingen behandling, åtminstone inte tidigt i livet. De flesta patienter som behöver behandling för sitt hjärtfel får mediciner. Behandlingen specialanpassas för varje individ beroende på vilken typ och grad av hjärtfel det gäller och vilka symtom som uppstått. Behandlingen kan behöva modifieras med tiden om hjärtfelet förvärras. För att bedöma detta behövs regelbundna kontroller. Veterinären ger då instruktioner om lämplig behandling.

För katter vars hjärtförändringar orsakats av en annan sjukdom (vanligen hyperthyreos/förhöjda sköldkörtelvärden eller högt blodtryck) inriktas behandlingen på att få dessa primära sjukdomar under kontroll, varpå hjärtat brukar normaliseras. Eventuellt kan till-fällig hjärtmedicinering behövas medan man behandlar den utlösande sjukdomen.

Prognosen är mycket varierande för olika hjärtpatienter. Tyvärr kan hjärtfel bli så allvarliga att man trots insatt behandling inte kan ge katten en god livskvalité. Då kan man av djurskyddsskäl tvingas låta sin vän somna in.

Contact a veterinarian

Error

An error has occurred. This application may no longer respond until reloaded.