Fakta om fästingen
Fästingen är ett blodsugande kvalster som tillhör spindeldjuren. Uppemot 95 procent av fästingarna som biter människor, hundar och katter i Sverige är av arten Ixodes ricinus.
Fyra utvecklingsstadier
En fästing blir ca två till tre år gammal och går igenom fyra utvecklingsstadier under sitt liv. Dessa stadier är ägg, larv, nymf och vuxen fästing. Som larv och nymf behöver både hanarna och honorna få ett så kallat blodmål. De vuxna honorna äter ytterligare ett blodmål inför äggläggningen.
Många olika värddjur
Fästingar har många olika värddjur att suga blod från, såväl fåglar som däggdjur i alla storlekar. Den trivs bäst i skog och högt gräs, och kan varken hoppa eller flyga. För att angripa ett värddjur sitter den och väntar på höga grässtrån. När ett lämpligt värddjur kommer tillräckligt nära klättrar fästingen över till djuret. Djur som ofta befinner sig i högt gräs löper alltså större risk att få fästingar.
När fästingen väl har bitit sig fast brukar den stanna kvar på värddjuret under hela blodmålet. Det är inte speciellt vanligt att den flyttar till ett annat värddjur under samma utvecklingsstadium, men om den inte har hunnit bita sig fast kan det hända att den tar sig från ett djur till ett annat.
Geografisk utbredning
I takt med att klimatet förändras blir allt större delar av landet gästvänliga för fästingen. Idag är fästingen etablerad i hela Götaland, större delen av Svealand samt längs Norrlands kust upp till Umeå. Ibland görs även observationer av fästing såväl längre norrut, som i Norrlands inland.
Fästingen är vanligare i skog och mark än i stadsmiljö. Platser där det finns många värddjur, som t ex rådjur eller hjortar, brukar vara fästingtäta. Den vanligast förekommande fästingen, Ixodes ricinus, lever hela sitt liv utomhus och går i dvala vintertid.
Den bruna hundfästingen kan flytta in
Den bruna hundfästingen Rhipicephalus sanguineus (även kallad kennelfästing eller husfästing) har länge hållit sig på varmare breddgrader, men har på senare år ibland observerats i Sverige. Den kan bosätta sig inomhus i våra bostäder och vara mycket svår att bli av med.
Hur får min katt fästingar?
Som vi har sett är det vanligtvis utomhus som katten drar på sig fästingar, men i ovanliga fall kan innekatter få enstaka fästingar. Då brukar fästingen ha överförts till katten från ett annat djur, till exempel en fågel på balkongen, eller en människa.
Ingen skillnad mellan katter
Om katten får fästingar under sommaren beror det sannolikt på att den rör sig i fästingrika miljöer, som till exempel högt gräs eller skuggiga skogsdungar. Det finns inga belägg för att vissa individer eller kattraser skulle vara mer eller mindre omtyckta bland fästingar.
Symtom vid fästingbett
Katter brukar vara obesvärade av fästingbett, men individer med känslig hud kan få klåda, rodnad och en liten svullnad runt bettet. Små katter som har ett stort antal fästingar kan utveckla blodbrist, anemi.
Fästingburna sjukdomar
Att katter får fästingar och fästingbett är väldigt vanligt, men det är sällsynt att katter drabbas av fästingburna sjukdomar. I de ovanliga fall när katter ändå insjuknar i en fästingburen sjukdom handlar det nästan alltid om sjukdomen anaplasmos, som orsakas av en bakterie som heter Anaplasma phagocytophilum.
Borrelios brukar mycket sällan orsaka problem hos katter, och det finns inga rapporter om att katter har insjuknat i TBE.
Anaplasmos
Sjukdomen anaplasmos orsakas av Anaplasma phagocytophilum, en liten bakterie som infekterar vita blodkroppar och vävnader hos hundar och katter. Katter har i allmänhet bättre motståndskraft mot anaplasma än vad hundar har, men det förekommer ibland att de insjuknar.
Ospecifika symtom
De gånger anaplasma ger upphov till sjukdom hos katt brukar symtomen vara ospecifika. Efter en inkubationstid på ungefär en till två veckor kan följande ses:
- trötthet och försämrat allmäntillstånd
- feber
- nedsatt aptit och törst
- generella tecken på ömhet och smärta
Sådana här symtom kan tyda på flera olika sjukdomstillstånd, och du bör alltid kontakta veterinär så fort som möjligt.
Läs mer om anaplasmos hos katt.
Borrelios
Sjukdomen borrelios, som orsakas av bakterien Borrelia burgdorferi, har i mycket sällsynta fall rapporterats hos katt. Det vanliga är att katter som blir infekterade av bakterien inte visar några symtom. Katten kan därmed ha antikroppar mot borreliabakterien i blodprov, utan att det är den som orsakar eventuell sjukdom. Därför är det svårt att ställa diagnosen borrelios hos katt, och det görs först efter att andra orsaker till symtomen har uteslutits.
Om symtom uppträder sker det efter en lång inkubationstid, ofta flera månader. Då kan katten få feber, nedsatt allmäntillstånd, hälta och stelhet, nedsatt aptit och ibland besvärad andning. Borrelios behandlas med antibiotika.
När bör du uppsöka veterinär?
Vanligtvis behöver du inte uppsöka veterinär om din katt har fått en fästing. Det är ovanligt att katter behöver veterinärvård, ens vid ett stort antal fästingar.
Skulle din katt uppvisa sjukdomssymtom - såsom feber, vinglighet, stelhet eller försämrat allmäntillstånd - ska du alltid kontakta veterinär oavsett om katten haft en fästing eller ej.
Förebygg fästingar
Det brukar vara lätt att ta bort fästingar från katter. Du kan använda pekfinger och tumme, eller en fästingborttagare för att få ett bra grepp, och ta bort fästingen genom att dra rakt ut.
Gå igenom kattens hud och päls dagligen, för att minska risken för att något smittämne hinner överföras. Ju längre tid fästingen sitter, desto större är risken att katten ska smittas av eventuella bakterier. Fästingarna brukar trivas i huvudregionen, bakom öronen och på skyddade ställen såsom armhålor, ljumskar och under svansen.
Det finns även receptfria och receptbelagda fästingmedel för katter, både preparat för spot on, en lösning som droppas på nackskinnet, och tabletter.
Läs mer om fästingmedel för katter samt andra förebyggande behandlingar.
Texten uppdaterades mars 2022. Skribent: Boel Sandros, legitimerad veterinär