När räknas min hund som gammal?
Vi brukar ofta säga att hundar är seniorer när de blir 7 år, men det är en grov generalisering. Små hundar har i allmänhet en längre livslängd och börjar åldras senare, medan mycket stora hundar kan vara seniorer redan vid 5 års ålder.
Det är viktigt att komma ihåg att det först och främst handlar om fysiskt åldrande - hundar blir sällan "trötta och oengagerade" enbart på grund av ålder. En äldre hund som mår bra fysiskt vill också leka, kasta boll och ge sig ut på äventyr. Men den kan behöva lite mer omsorger från vår sida för att den ska kunna göra det.
Vilka hälsoproblem kan den äldre hunden få?
Ålder är inte en sjukdom, men med stigande ålder ökar risken för olika ålderskrämpor. Om hunden verkar åldras fort - "blir gammal över en natt" - kan det mycket väl bero på en underliggande sjukdom eller att den har ont någonstans i kroppen.
Vi rekommenderar regelbundna hälsoundersökningar, så kallade seniorkontroller, från det år då hunden fyller 7. Då gör veterinären en allmän klinisk undersökning, när bland annat tandstatus, ledhälsa, hjärta och lymfkörtlar kontrolleras. Vid seniorkontrollen tas också blodprover för analys av blodvärde, blodsocker, lever- och njurvärden m m.
Om något avvikande hittas vid seniorkontrollen får du boka in hunden för vidare utredning. Om hunden har ont i skelett och leder kan den få tid för röntgen. Avvikelser i blodprover kan utredas vidare med hjälp av specialanalyser, ultraljudsundersökning med mera. Många tillstånd kan hanteras genom läkemedelsbehandling eller specialfoder, men några kan behöva operation.
Några sjukdomar och tillstånd som förekommer oftare hos äldre hundar är: (LÄNKA GÄRNA ut)
- Artros
- Tandlossning
- Tumörsjukdomar
- Livmoderinflammation
- Ämnesomsättningsrubbningar, t ex Cushings sjukdom eller nedsatt funktion i sköldkörteln
- Hjärtsjukdom, blåsljud
- Nedsatt syn eller hörsel
- Leversjukdom
- Njursjukdom
- Demens
Hur märker jag om min seniorhund är sjuk eller har ont?
Det är inte alltid enkelt att skilja normalt åldrande från sjukdom, och när du umgås med din hund varje dag kan små, successiva förändringar vara svåra att upptäcka. Det är bra att vara extra observant på följande:
- Hundens vikt. Det är vanligt att ämnesomsättningen sjunker lite när vi människor blir äldre, och det är likadant för hundar. Många av dem blir också mindre aktiva. Därför är det lätt hänt att övervikten smyger sig på, något som kan innebära onödig belastning på lederna och hjärtat. Om hunden tvärtom har gått ner i vikt, utan att du har gjort några förändringar i utfodringen, kan det tyda på en underliggande sjukdom.
- Törst och aptit. Ökad törst är ett symtom vid flera olika sjukdomar. Förändringar i aptiten (ökning, minskning eller en nytillkommen kräsenhet) kan också vara tecken på att något inte står rätt till.
- Urin och avföring. Avvikelser kan t ex vara att hunden har svårt att hålla tätt, att den behöver sitta länge och bajsa, eller har blivit förstoppad, men alla förändringar bör följas upp.
- Känn igenom hunden regelbundet för att hitta eventuella knölar eller svullnader.
- Är hunden stel eller halt efter vila? Har den börjat tveka för att gå uppför eller nerför trappor? Det kan bero på att den har ont någonstans. Stelhet i rygg och ben förekommer ofta hos äldre hundar, vanligen till följd av nedbrutet ledbrosk, artros. Hunden reser sig långsammare, verkar stel och kan behöva värma upp efter vila. Synliga tecken på försämrad rörlighet är exempelvis problem med att gå i trappor eller hoppa in i bilen.
- Kontrollera ögonen. Det är vanligt att linsen blir lite mjölkig hos äldre hundar, men om den är mycket vit kan det handla om gråstarr (katarakt). Titta även på pupillerna, så att de har samma storlek och reaktion på ljus, samt på ögonvitan - den ska varken vara gul eller blodsprängd.
- Var observant på hundens beteende och aktivitetsnivå på promenader. Har den börjat sacka efter, eller vägrar gå på längre promenader? Är den flåsigare än förr? Vill den stanna och vila, eller rentav sätta sig ner? Sådana tecken kan vara orsakade av att den har ont eller inte mår riktigt bra.
- Beteendeförändring. En hund som nyligen har blivit ängslig, "mattig" eller stingslig och aggressiv, mår förmodligen inte riktigt bra. Det kan också vara tecken på demens.
Om du hittar något avvikande hos din hund bör du kontakta veterinär för en undersökning. Då görs inte en seniorkontroll - de är enbart avsedda för hundar utan några misstänkta symtom på sjukdom - utan en större utredning.
Hur ska jag ta hand om min seniorhund?
Ingen hund är den andra lik, men ofta behövs följande förändringar i skötseln när hunden blir äldre:
Utfodring
Från ungefär 7 års ålder är det lämpligt att byta till ett foder som är anpassat för medelålders och äldre hundar. Seniorfoder brukar ha lite lägre energiinnehåll, reglerad salthalt, och innehåller ofta också olika kosttillskott, som exempelvis omega-3 eller taurin.
En hund som har blivit överviktig behöver ett ännu energisnålare foder för att gå ner i vikt. Övervikt har många negativa konsekvenser för hälsan. Det kan bland annat förvärra tillståndet för en hund med artros och innebära att lederna överbelastas, vilket kan leda till smärta och försämrad rörlighet.
Det finns specialfoder och olika kosttillskott som hjälper till att bevara ledbrosket. Dessa kan ges som förebyggande åtgärd för att bromsa eller motverka uppkomsten av artros.
Tandvård
Om du inte redan har en rutin för tandborstning så är det hög tid att börja när din hund har blivit medelålders. Tandsten är i sig inte obehagligt för hunden, men det leder med tiden till inflammerat tandkött och tandlossningssjukdom. Hunden får också en sämre andedräkt.
Hundar med mycket tandsten behöver få den avlägsnad under narkos hos veterinär. Tandstensborttagning är en rutinåtgärd som utförs på de flesta veterinärkliniker. Hur ofta tandsten behöver tas bort varierar från hund till hund. Tandstenen avlägsnas med hjälp av ultraljud och hunden behöver vara lätt nedsövd. Samtidigt görs en undersökning av tänderna och om någon tand inte ser frisk ut eller det förekommer fickbildning vid tandköttskanten kan vidare undersökning behövas, t ex tandröntgen, och eventuellt åtgärd i form av exempelvis tandutdragning.
Efter tandstensborttagningen kan du hålla ny tandsten borta genom att borsta hundens tänder dagligen.
Motion
Motion och fysisk aktivitet är naturligt för hundar. Det hjälper dem att hålla vikten, samtidigt som muskulaturen stärks. Om din gamla hund har stor övervikt eller besvär med artros eller annan värk kan fysioterapi behövas. Artros är smärtsamt. Vattentrask (water treadmill) är en skonsam träningsform för hundar som har ont i lederna, och motståndet från vattnet innebär att träningseffekten blir större. Annan fysioterapi, såsom simning eller vibrationsplatta, ger också god smärtlindring och rehabilitering av ömma leder och stela muskler.
För hundar som inte har stela eller värkande leder gäller det bara att fortsätta ta promenader precis som när hunden var yngre. Sikta gärna på att promenera med hunden ett par timmar om dagen. En gammal hund kan dock behöva dela upp motionen på flera kortare promenader, hellre än en långpromenad.
Aktivering, stimulans
En hund som tidigare varit mycket aktiv har fortfarande ett behov av mental stimulans när den blir gammal, men hjärngympa är viktigt för alla hundar. Tänk på att hålla träningspassen korta, och var uppmärksam på om hunden verkar bli stressad, så att du i så fall kan anpassa övningarna. Några aktiviteter som en äldre hund kan uppskatta är till exempel att:
- Leta efter godis i gräsmattan eller ute i skogen.
- Träna på gamla färdigheter, som sitt och ligg, varvat med nya övningar, som att städa undan sina leksaker eller få en godis på nosen.
- Träna nosework, sök eller spår.
- Leka tillsammans, till exempel busa med en pipleksak.
Reglera temperaturen
När hunden blir äldre är den vanligtvis mer temperaturkänslig. Den kan bli besvärad av både höga och låga temperaturer. Undvik att rasta hunden när solen står som högst en varm sommardag, ta hellre era promenader på morgnar och kvällar. Vintertid behöver många hundar få ett täcke på sig när de är utomhus eller i bilen, särskilt om de ska vara stilla.
Kloklippning
Även om din hund alltid har slitit sina klor naturligt och sällan behövt kloklippning, kan du behöva trimma klorna oftare nu. Inte bara kan hundens minskade aktivitetsnivå innebära att klorna inte nöts tillräckligt. Den kan också ha fått en förändrad benställning på grund av ledsmärta, och då kan klorna slitas ojämnt. Långa klor innebär risk för klobrott, och de kan dessutom medföra att hunden inte rör sig optimalt.
Uppdaterad av: Boel Sandros, Legitimerad veterinär, 2023-02-09