Hundörats anatomi
Öronlappen - själva ytterörat - är främst utformat för att fånga in ljud, men används också i kroppsspråket, för att interagera med andra hundar och människor. Den utseendemässiga variationen hos ytteröronen är stor: de kan vara stora, små, hängande eller styva.
Hundens hörselgång är utformad som ett ’L’. Till skillnad från människans raka hörselgång, finns det en tvär vinkel som kan göra trumhinnan svåråtkomlig för örondroppar eller rengöring.
Om du känner till örats anatomi, kan du också lättare förstå hur du ska hålla och hantera örat. Kom ihåg att vara varsam: hundens öron är känsliga, och det brukar sällan vara uppskattat att få vätska i öronen.
Rengöring av öronen
Öronrengöring är den vanligaste ordinationen vid öroninflammation hos hund. Det kan antingen utgöra den enda behandlingen, eller så görs det för att de receptbelagda örondropparna ska ha god effekt. Att hålla en god öronhygien kan också vara en förebyggande åtgärd hos hundar som har lätt att få öroninflammation.
Om hunden inte lider av öroninflammation eller annan sjukdom behöver du normalt inte rengöra öronen. Hundens öron är känsliga och tvättas de för ofta finns istället risk för att problem ska uppstå, i form av inflammation och irritation. Om din hund däremot har obehag från öronen kan veterinären rekommendera att du gör rent dem, som en kur eller som en återkommande förebyggande behandling.
“Hundars öron behöver normalt inte rengöras. Om hunden har problem med klåda, ömhet eller dålig lukt i öronen ska veterinär kontaktas.”
Det är sällan själva öronlappen som är målet för öronrengöringen, utan hörselgången där vax, var och mikroorganismer ansamlas. Vatten enbart brukar inte lösa upp sekretet så bra, och du ska inte använda tops och liknande för mekanisk rengöring, då detta skadar örat och förvärrar problemen. En tumregel är att inget spetsigare än ett pekfinger får användas vid öronrengöringen.
Välja öronrengöringsmedel
Vid rengöring av hörselgången och öronlappens insida bör du använda särskilt öronrengöringsmedel för hund, som säljs på djurkliniker, apotek och i välsorterade djuraffärer. Vissa medel är avsedda för lättare rengöring, andra har främst vaxlösande egenskaper och några är antiseptiska, dvs bekämpar bakterier och/eller jästsvampar. Beroende på din hunds huvudsakliga besvär, hur svåra symtomen är, samt om trumhinnan är skadad eller ej, kan veterinären ge olika rekommendation för vilket medel du ska använda.
Hur ska du rengöra din hunds öron?
Eftersom hörselgången är krökt, och det är olämpligt att använda sig av redskap för att rengöra de inre delarna av örat, kan det vara svårt att komma åt smuts och innehåll i hörselgångens inre delar. Tack vare öronrengöringsmedlets speciella egenskaper går det att lösa upp innehållet i hörselgången, så att det kan rinna ut av sig själv samt när hunden ruskar på huvudet.
Det behövs en generös mängd öronrengöringsmedel, och det ska hällas/sprutas in i hörselgången. För att underlätta att medlet rinner så långt in i örat som möjligt kan du ”räta ut” hundens hörselgång. Det gör du genom att försiktigt dra och sträcka upp öronlappen. Fyll upp hörselgången med rengöringsmedel och fortsätt hålla i örat medan du masserar örats bas och området nedanför i någon minut.
När du sedan släpper örat brukat många hundar vilja skaka på huvudet. Då kommer mycket av innehållet ut, och resterande vätska brukar rinna ut av sig själv under de kommande 20-30 minuterna. Som ett sista steg kan du torka ytterörat torrt med en bomullspad.
Försök aldrig få ner medicin eller örondroppar genom att använda bomullspinnar eller andra hårda föremål. Detta retar huden i örat ännu mer, vilket ökar inflammationen. Dessutom trycks innehållet djupare in i örat istället för att komma ut.
Medicinera hundens öron
Vid uttalad öroninflammation brukar rengöringen följas av behandling med receptbelagda medel, ofta kortisonlösning. Detta ordineras av veterinär efter att örat har undersökts med särskilt instrument. I en del fall bedömer veterinären att även antibiotika eller svampdödande medel behövs. Du bör aldrig på eget initiativ behandla hundens öron med receptbelagda medel, då de kan orsaka allvarlig skada om trumhinnan inte är intakt.
Vid all hantering av receptbelagda örondroppar bör du vara noggrann med handhygienen, både före och efter medicineringen. Du kan med fördel använda plasthandskar som du sedan slänger. I vissa fall kan veterinären ha ordinerat engångpipetter - en pipett för varje öra - och efter användning ska dessa också slängas. Återanvänder du engångspipetter finns risk för förvärrad sjukdom eller bakterietillväxt.
Rengör örat ca en halvtimme före medicinering för att få bort sekret som annars späder ut och inaktiverar örondropparna. I de flesta fall har veterinären rekommenderat ett särskilt medel anpassat för din hunds behov. Efter öronrengöringen behöver resterna av medlet rinna ut, så att medicinen inte blandas med rengöringsmedlet.
Därefter droppar du i medicinen genom att återigen sträcka upp örat och därigenom räta ut hörselgången. Ha ett varsamt men stadigt grepp om örat. Droppa i den mängd du fått ordinerat av veterinär och massera sedan örat för att få ner medicinen ordentligt. Belöna hunden efteråt med godis eller leksak.
En hund med öroninflammation som visar tecken på sveda eller smärta vid rengöring eller medicinering kan behöva ett annat, mildare medel. I en del fall behöver behandlingen inledas med kortisontabletter för att inte orsaka hunden alltför stort obehag. En hund som inte kan behandlas ordentligt hemma behöver komma till kliniken för att få öronen spolade under narkos eller sedering (lugnande medicinering).
Det är också viktigt att vara vaksam på eventuell balansstörning, vinglighet eller snedställt huvud hos hunden efter att medicinen har droppats i. Om trumhinnan är trasig kan receptbelagda medel orsaka skada på hörsel och balansorgan. Uppsök i så fall veterinär omgående så att hundens öron kan spolas rent.
Se vår instruktionsfilm om öronrengöring
Att vi pillar, pysslar och hanterar hundens öron brukar inte vara populärt. Hundar är rädda om sina känsliga öron, och många brukar dra huvudet till sig eller på andra sätt göra hanteringen svår. Det bästa är att vänja hunden vid hanteringen redan som valp.
Det är viktigt att vara varsam för att inte skada hunden, men samtidigt bestämd och inte släppa taget om hunden rycker till med huvudet, annars lär den sig att det går att slippa undan genom att vara stökig. Ta gärna hjälp av djurhälsopersonalen första gången öronen ska rengöras.
Här kan du se vår film som enkelt beskriver tillvägagångssättet när det gäller att sträcka ut hörselgången och massera örat.
Kort om öronsjukdomar
Öroninflammation
Öroninflammation är först och främst en hudsjukdom, som är förknippad med en underliggande orsak såsom allergi eller parasitinfektion, t ex rävskabb. När örat blivit inflammerat brukar ofta bakterier eller jästsvampar ur hundens egna hudflora förvärra problemet. Skulle hunden visa tecken på ömhet, dålig lukt eller klåda i ena eller båda öronen ska du alltid kontakta veterinär för undersökning.
Här kan du läsa mer om öroninflammation hos hund.
Överdriven hårväxt
Vissa raser kan ha extra mycket hårväxt i öronen. Det långa och täta håret kan orsaka problem genom att det försvårar behandlingen av öroninflammation. En hund med frisk hud och utan underliggande känsligheter har normalt inte några besvär av sina täta öronhår. Om håren däremot rycks ut uppstår små mikroskopiska skador i huden och det kan bana vägen för infektion. Kontakta gärna din veterinär för råd och hjälp gällande öronhår, och om du skulle behöva hjälp att avlägsna hårväxt.
Främmande föremål
Det förekommer att hundar som t ex springer i hög växtlighet kan få in gräsax eller frörester i örat. Då ses plötsliga symtom i form av att hunden ruskar på huvudet, kliar mot örat eller håller örat lite snett. Om du misstänker att din hund har fått ett främmande föremål i örat kan du prova att rengöra det enligt anvisning ovan, med ett milt medel avsett för hundar. Om symtomen inte upphör efter rengöringen bör du kontakta veterinär.
Svamp och bakterier
Svamp och bakterier förekommer naturligt på huden och i öronen. Vid inflammation i örat blir miljön mer gynnsam för sådana mikroorganismer, som då förökar sig och förvärrar inflammationen.
“Det är aldrig jästsvamp eller bakterier som är den primära orsaken till öroninflammation.”
Vid en sekundär infektion med bakterier eller svampar får sekretet en avvikande lukt, och klåda och smärta tenderar att tillta. Här kan du läsa mer om jästsvampsinfektion hos hund.
Blodöra
Blodöra är vanligtvis en följd av en annan åkomma, t ex när öroninflammation orsakar att hunden ruskar mycket på huvudet. Blodöra innebär att örat svullnar upp till följd av en blodansamling mellan huden och öronbrosket, efter att ett litet blodkärl gått sönder.
Här kan du läsa mer om blodöra hos hund.
Skribent: Boel Sandros, Leg veterinär, 2022