Vid den vanligaste typen av malignt lymfom blir kroppens alla lymfknutor tumöromvandlade. Alla organ kan dock drabbas som exempelvis lever, mjälte, tarm, hud osv. Malignt lymfom är vanligare hos vissa raser.
Symtom
Ibland upptäcks lymfomet för att hundägaren söker hjälp då hunden mår dåligt och är sjuk på något sätt. Ibland upptäcker matte eller husse knölarna då de känner över hunden. I vissa fall upptäcks stora lymfknutor som bifynd vid besök hos veterinären, på en hund som är där av annan orsak.
Lymfknutor finns på många ställen i kroppen, både på ”utsidan” och ”insidan”. Det finns andra orsaker till förstorade lymfknutor och diagnosen ställs med hjälp av bland annat vävnadsprover från lymfknutorna.
Diagnostik
Hos veterinären görs en medicinsk/onkologisk utredning för att fastställa diagnos om malignt lymfom misstänks. Veterinären behöver som ovan nämnt, ta vävnadsprover men också fastställa hur kroppen i övrigt mår och hur utbredd sjukdomen är. Oftast utförs även blodprovstagning, ultraljud av buken samt ibland även röntgen av brösthålan.
Hos AniCura arbetar flera specialister i onkologi. Vi har lång erfarenhet både av att utreda och bedöma samt behandla tumörsjukdomar. Det finns även stor erfarenhet av att förebygga och hantera eventuella komplikationer och biverkningar.
Prognos
Om djurägaren väljer att inte sätta in någon behandling alls, är överlevnadstiden ca sex veckor från tiden då diagnosen ställs.
Om djurägaren istället väljer att behandla hunden med cytostatikabehandling (cellgifter), blir ca 85% av hundarna helt symtomfria redan inom några dagar från behandlingsstart och överlevnaden är ca 10-12 månader. Ungefär var femte hund är fortfarande i livet och symtomfri efter 2 år. De flesta hundar får dock ett återfall i sjukdomen, och det är endast enstaka som botas helt.
Behandling
En hög andel av hundar med malignt lymfom svarar mycket bra på cytostatikabehandling och mår utmärkt under hela behandlingstiden.
Efter diagnostik diskuterar hundägaren tillsammans med onkologen vilken form av behandling som passar just deras hund och situation. Om veterinären inte har erfarenhet av behandling av malignt lymfom hos hund, kan hunden remitteras till onkolog. Då kan hundägaren få ytterligare rådgivning innan beslut fattas. Som hundägare ska man lyssna till sig själv och sina slutsatser efter att ha tagit del av utredningen och rådgivningen.
Syftet med cytostatikabehandling är att hunden ska bli symtomfri och må bra, både under och efter cytostatikabehandlingen, och så länge som möjligt. Besvärliga biverkningar hos våra hundar accepteras inte, och de allra flesta hundarna mår precis som vanligt under behandlingen. Syftet är således inte att bota till vilket pris som helst, utan att förlänga ett bra liv eller att förbättra livskvalitén till ett fullgott liv så att hunden kan leva som vanligt hemma både under och efter behandlingsperioden.
Ingen cytostatikabehandling är helt riskfri. Det finns alltid viss risk för både mag- och tarmbesvär med illamående och kräkning/diarré, men även risk för lågt antal vita blodkroppar och därmed ökad infektionskänslighet. Även andra biverkningar kan förekomma men är ovanliga. Vilka riskerna är, beror på vilka preparat som används. Hälften av hundarna får inga märkbara biverkningar alls.
Hur går det till?
Om beslut om cytostatikabehandling tas, finns det några olika behandlingsscheman att tillgå. Dessa kan skilja i kostnad, antal besök, effekt och prognos samt risk för biverkningar. Onkologen föreslår det som bedöms vara optimalt för varje individ.
Hundägaren och onkologen bestämmer sedan tillsammans vad som passar deras hund och situation. Hundägaren bör också kontrollera vad som ersätts genom veterinärvårdsförsäkringen eftersom det skiljer mellan försäkringsbolag,
De flesta behandlingsprotokoll innebär pulsbehandling vilket innebär att hunden kommer för blodprovstagning och behandling i form av intravenösa injektioner med en till tre veckors mellanrum. De vanligaste behandlingsscheman inkluderar 5-10 veterinärbesök under en 15-20 veckors period, därefter avslutas behandlingen. Efter avslutad behandling rekommenderas regelbundna kontroller så att ett eventuellt återfall upptäcks tidigt.
Det är viktigt att djurägaren känner till de biverkningar som de olika preparaten kan ge upphov till. På så sätt kan eventuella problem tidigt uppmärksammas, och kan också åtgärdas. Oftast används flera olika preparat i kombination. Detta görs för att tumörcellerna ska angripas på flera olika sätt, så att så många tumörceller som möjligt dör.
Kortison (prednisolon) ingår i vissa behandlingsscheman men ska inte ges innan veterinären tillsammans med djurägaren tagit beslut om cytostatikabehandling. Bland annat ses en snabbare resistensutveckling mot de olika cellgifterna om hunden redan fått kortison. Om djurägaren beslutat sig för att inte låta hunden få cytostatikabehandling kan kortison ibland ge en symtomlindring. Överlevnaden är statistiskt då ca tre till fyra månader, men enstaka hundar har klarat sig och mått bra i upp till två år. Det är framför allt de lågmaligna (mindre elaka) lymfomen som kan svara under längre tid på kortison.