Namnet pyometra är bildat av de grekiska orden för var (pus) och livmoder (metrus). Sjukdomen har en komplex bakgrund, där både hormoner och bakterier bidrar på olika sätt. Det beräknas att ca en fjärdedel av alla okastrerade tikar insjuknar i livmoderinflammation innan de hunnit fylla tio.
Varför får hundar livmoderinflammation?
Trots att livmoderinflammation är så vanligt hos hund är det fortfarande inte klarlagt exakt hur det uppkommer. Det vi vet är att hormonspelet hos tiken - vid löp eller medicinering - är en viktig faktor. Genom hormonpåverkan förändras livmoderns slemhinna och invändiga miljö, vilket banar vägen för att bakterier ska få fäste och växa till.
Förändrad livmoderslemhinna
I samband med hormonpåverkan vid löp sker en förändring i livmoderslemhinnan. Den blir tjockare och utvecklar små körtlar, som börjar producera sekret. Det här är ett normalt förlopp vid löp, och syftet är att förbereda livmodern för dräktighet.
Under den senare delen av efterlöpet (diöstrus/metöstrus), när nivåerna av progesteron börjar sjunka, ska dessa förändringar gå tillbaka. Det är dock vanligt att livmoderslemhinnan med tiden blir allt sämre på att återställa sig efter löpperioden. Istället får den kroniska förändringar i form av förtjockad slemhinna och små cystor i de sekretbildande körtlarna.
Det här kallas för cystisk endometriehyperplasi, CEH. CEH är inte detsamma som infektion eller inflammation i livmodern, men en viktig delorsak till att tiken får livmoderinflammation.
Försvaret mot bakterier försämras
Det normala immunförsvaret i en tiks vagina motverkar effektivt spermier och annat “främmande”, som bakterier. Men när hon är i höglöp har de hormonella förändringarna gjort att det här försvaret tillfället försvagas - annars skulle hon inte kunna bli dräktig. Det innebär att det är normalt att det förekommer mycket bakterier i vagina under löp. Den vanligaste bakterien vid pyometra är tarmbakterien E. coli.
Om bakterier tar sig in från vagina till själva livmodern kan de orsaka infektion. En förändrad livmoder, alltså en livmoder med CEH och ökad mängd sekret, utgör en extra välkomnande miljö för bakterier. Hormonpåverkan under efterlöpet gör dessutom att livmoderns muskulatur inte drar ihop sig, och därmed har vätska och eventuella bakterier lättare att stanna kvar inuti.
Det finns flera andra faktorer som bidrar till att en bakterie som E. coli får fäste i livmodern, och forskningen går stadigt framåt för att kartlägga sjukdomens uppkomst.
Är livmoderhalsen öppen eller stängd?
En försvårande omständighet är att själva livmoderhalsen, cervix, stänger sig efter höglöpet. Om cervix håller inne all vätska och var i den inflammerade livmodern, kallas det för en sluten pyometra (eller pyo). Om livmoderhalsen är öppen, så att hunden får variga flytningar, kallas det öppen pyo. Båda varianterna är allvarliga, men sluten pyo kan vara svårare att upptäcka samt riskerar att ha ett snabbare och mer dramatiskt förlopp.
Vilka hundar är det som drabbas av livmoderinflammation (pyometra)?
Återkommande hormonpåverkan i samband med löp är en viktig bidragande orsak till att tikar får livmoderinflammation. Pyometra är en av de vanligaste sjukdomarna hos tikar som hunnit ha ett antal löp, dvs när de är medelålders och äldre. Men hundar i alla åldrar kan drabbas, och det förekommer att hundar som nyligen blivit könsmogna också får pyometra.
Livmoderinflammation är vanligare hos vissa raser, vilket talar för att det finns en ärftlig komponent. Enligt en svensk studie från tidigt 2000-tal drabbades golden retriever, rottweiler, cavalier king charles spaniel, berner sennen, engelsk springer spaniel och strävhårig collie oftare av pyometra. Sjukdomen kan dock utvecklas ändå - tyvärr finns det ingen ras som går helt säker från att drabbas.
Vissa typer av hormonbehandling, som t ex för uppskjutande av löp, kan öka risken för livmoderinflammation.
Pyometra är först och främst en sjukdom hos okastrerade tikar. I sällsynta fall kan dock en kastrerad tik få stump-pyometra i resterna som är kvar efter en bortopererad livmoder.
Vad är symtomen vid livmoderinflammation?
Symtomen som ses vid pyometra är orsakade av en kombination av bakterier, hormoner och hundens allmänna immunförsvar. De är i regel mer dramatiska och plötsliga vid en sluten pyometra än vid en öppen.
I typfallet uppträder symtom på pyometra ungefär två månader efter löp, men de kan visa sig i princip när som helst. I en del fall ses lindrigare grad av återkommande besvär i samband med varje efterlöp, som ett resultat av att hundens kropp delvis lyckas hålla sjukdomen i schack. Förr eller senare riskerar dock tiken att bli rejält dålig om inget görs.
De klassiska symtomen vid livmoderinflammation hos hund är:
- ökad törst, till följd av att njurarna inte förmår koncentrera urin
- ökat kissande
- nedsatt allmäntillstånd och trötthet
- bakdelssvaghet eller stelhet
- hunden ser ut att försöka bajsa eller krysta ofta
- uppsvälld buk
- variga/rödbruna/illaluktande flytningar, om det är en öppen pyo
- hunden slickar sig mycket runt vulva
- mag-tarmsymtom, som diarré och illamående
- feber, eller undertemp vid svåra fall
- flåsighet, snabb andning
Det är dock inte ovanligt att tiken enbart visar exempelvis lite bakbensstelhet, eller slickar sig mycket baktill.
Det är viktigt att ta alla tecken på livmoderinflammation på allvar, även om du bara ser något enstaka.
Brusten pyometra
Vid en sluten pyometra, när bakterierna stängs inne, finns det risk för att livmodern blir så stor och full att den brister. Detta leder till bukhinneinflammation (peritonit) och ibland blodförgiftning. Brusten pyo är mycket akut. Om hunden inte snabbt kommer under vård och opereras leder tillståndet till döden. Operationen och narkosen är extra riskfyllda, och det går inte att garantera att allt kommer att gå bra.
Bakterietoxiner
Vid kraftig inflammation och varbildning orsakad av E. coli (den bakterie som är vanligast vid livmoderinflammation) kan hunden bli väldigt dålig av de toxiner som bakterierna bildar. Toxiner, dvs bakteriegifter, sprider sig ut från livmodern till blodbanan, något som kallas endotoxinemi. Det här kan leda till påverkad blodcirkulation och chocktillstånd. Bakterietoxinerna hämmar också njurarnas förmåga att koncentrera urin, och kan ge skador på andra inre organ, såsom lever.
När bör veterinär kontaktas?
När det gäller livmoderinflammation är rådet alltid att ta det säkra före det osäkra. Om du upptäcker något enda av symtomen ovan hos din tik, bör du genast din kontakta veterinär eller appen för rådgivning. Detsamma gäller om du tycker att din hund inte riktigt är sig lik efter löp.
Sjukdomen är såpass vanlig och allvarlig att den i princip alltid ska misstänkas när en okastrerad tik är dålig, om ingen annan förklaring hittas. Livmoderinflammation kan dessutom ha ett snabbt förlopp, och en hund som verkar lite hängig ena dagen kan vara mycket sjuk dagen därpå.
Behandling av livmoderinflammation hos veterinären
Vid veterinärbesöket får du berätta om din hunds symtom och sjukdomshistoria. Veterinären gör en klinisk undersökning, både för att hitta tecken på livmoderinflammation i form av flytning eller en förstorad livmoder, och för att bedöma tikens allmäntillstånd.
För att ställa diagnosen livmoderinflammation görs oftast en ultraljudsundersökning av buken. Vid livmoderinflammation är livmodern förstorad och vätskefylld. Ibland går det också att diagnostisera livmoderinflammation med röntgen.
Vanligtvis tas blodprover, för att leta efter tecken på inflammation, undersöka hur kroppens övriga organ fungerar samt ta reda på hur påverkad hunden är av sjukdomen.
Kirurgisk behandling
Den enda helt effektiva behandlingen vid pyometra är att operera bort livmoder och äggstockar. I de allra flesta fall är operation den behandling som rekommenderas. För att tiken ska ha så bra förutsättningar som möjligt att klara av operationen och narkosen kan hon först behöva stabiliseras med hjälp av dropp och smärtlindring.
Mer komplicerat än en vanlig kastration
Vid operationen avlägsnas livmoder och äggstockar, precis som vid en kastration (ovariehysterektomi, OHE). Dock är operationen är mer komplicerad eftersom livmodern är stor och inflammerad. Den sjuka livmodern kan vara så skör att den riskerar att brista. Dessutom finns det en större sövningsrisk för en hund vars allmäntillstånd är påverkat.
I samband med narkos och operation ges vanligtvis dropp och smärtstillande preparat.
Eftervård
I okomplicerade fall kan hunden få komma hem samma dag eller dagen efter att hon opererats. Om komplikationer uppstår kan hon behöva vara inlagd i flera dagar. Sådana komplikationer kan vara blödningar efter operationen, eller att livmodern brustit och orsakat bukhinneinflammation.
Lindriga flytningar och ökad törst kan kvarstå i upp till tre veckor efter operationen. För att undvika att tiken kommer åt att slicka på såret bör hon ha krage på sig fram till stygntagning. Om såret är sytt med stygn som försvinner av sig själv bör kragen sitta på i ungefär två veckor.
Kontakta din lokala djurklinik eller digital veterinär om du vill ha hjälp med att bedöma sårläkningen.
Medicinsk behandling
Medicinsk behandling innebär att hunden får upprepade injektioner med en substans som får livmodern att tömma sig på sitt innehåll. Efteråt behöver hunden komma på flera återbesök för ultraljudsundersökning, för att säkerställa att behandlingen har fungerat. I slutänden brukar det bli ungefär lika kostsamt med medicinsk behandling som kirurgisk.
Det är sällan som medicinsk behandling är att föredra framför operation. Oftast är det aktuellt om hunden av någon anledning inte kan sövas eller opereras. Det är dock viktigt att komma ihåg att det är stor risk för återfall vid senare löp. För att medicinsk behandling ska vara aktuell bör hunden vara i gott allmäntillstånd.
Det händer att tikar med högt avelsvärde får medicinsk behandling för att kunna få valpar senare. Då pyometra ibland har en ärftlig komponent är det mycket viktigt att väga för- och nackdelar med att behålla tiken i avel. Det rekommenderas att ta en ny valpkull redan vid nästa löp, eftersom det finns risk för att livmoderinflammationen blossar upp på nytt.
Metrit - livmoderinflammation efter valpning
Det är normalt att tiken har en lindrig flytning i flera veckor efter valpningen då fostervätska och efterbörd stöts ut ur livmodern. Flytningar som är variga eller illaluktande kan tyda på infektion, likaså feber.
I dessa fall bör hunden undersökas av veterinär.
Skribent: Boel Sandros, Leg veterinär, 2022