I vardera knäleden finns två korsband, det främre och det bakre. Korsbanden fäster in till lårbenets samt skenbenets ledhuvuden och har till syfte att stabilisera knäleden i framåt- och bakåtrörelse. Skador på korsband uppkommer ofta till följd av en kronisk ledsjukdom i knäleden, där ledbandet gradvis brutits ner. När korsbandet är tillräckligt försvagat räcker det att hunden råkar trampa snett eller överbelasta leden för att korsbandet ska brista helt eller delvis. Korsbandsskada kan även drabba ett friskt korsband i samband med våldsamt trauma, som vid en trafikolycka. Vanligen är det det främre korsbandet som drabbas.
Symtom
Korsbandsskador är vanligare hos äldre, överviktiga hundar av större raser och hundar som har tendens till översträckning i knäleden. En hund som motioneras oregelbundet och intensivt, t ex vid jakt eller tuff lek riskerar oftare att få traumatisk korsbandsskada. Då kan följande symtom ses:
- Plötslig kraftig hälta på ett bakben. Det kan se ut som att hunden har ont i en tå, eftersom den gärna håller upp benet och undviker att stödja på tassen.
- Området kring knäleden blir ömt och svullet, vilket framför allt kan kännas på insidan av knäleden.
- I sittande position kan många hundar hålla det skadade benet avlastat och utsträckt från kroppen, istället för att ha det böjt.
- Efter ett par veckor kan en del hundar åter börja stödja på benet under rörelse, men avlastar det helst i vila. Lårmuskulaturen kan bli stel och spänd, och området kring knäleden kännas bredare än normalt.
Diagnos
Veterinären gör en hältutredning, med observation av hur hunden rör sig i olika gångarter, följd av en manuell undersökning av rörelseapparaten, där bland annat olika leder böjs och sträcks. Ett typiskt tecken på korsbandsskada är s k draglåda, när det är möjligt att förskjuta skenbenet i förhållande till lårbenet inne i leden. Denna undersökning är smärtsam för hunden och musklerna i området är spända, vilket försvårar undersökningen. Därför kontrolleras eventuell draglåda under sedering, dvs hunden ges lugnande medel innan.
Även röntgenundersökning av skelett och leder behöver oftast göras under sedering, för att bildprojektionerna ska bli korrekta. Ibland kan korsbandsskada urskiljas på röntgen, i synnerhet om tillståndet har förelegat en längre tid.
Behandling
Behandlingen avgörs i varje enskilt fall och beror på hundens ålder, storlek, skadornas omfattning mm. Om hunden är av en liten ras kan det i vissa fall räcka med konservativ behandling. Då får hunden hållas i vila med begränsad fysisk aktivitet i ca 4-6 veckor och behandlas med smärtstillande och antiinflammatoriska läkemedel.
Ofta är kirurgisk behandling nödvändig och kombineras då med rehabilitering. Operationen bör ske så snart som möjligt efter att skadan uppkommit. Det finns flera olika operationstekniker för att stabilisera knäleden. En del tekniker som blivit vanliga på senare år, bl a TPLO, syftar till att ändra vinkeln hos skenbenet så att stabiliteten i knäleden ökar, dvs behovet av ett främre korsband minskar. Efter operationen hålls hunden i vila och koppelrastas i ca 6-10 veckor, samt inleder fysioterapi.
Prognos
Prognosen för återställd funktion i knäleden är god förutsatt att hunden får rätt behandling tidigt i sjukdomsförloppet, och att eftervården sköts. Om knäleden har onormal rörlighet en längre tid ökar risken för följdskador i andra delar av leden, som kan bli kroniska.
Om korsbandsskadan uppkommit till följd av en långsam nedbrytning av korsbandet finns risk att även andra korsbandet är försvagat.
Hundar med dåliga leder och tidigare skador bör hållas i lagom hull och god kondition för att i möjligaste mån fördröja uppkomsten av smärta och stelhet. Regelbunden motion är även en bra förebyggande åtgärd mot korsbandsskada.