Diskbråck hos hund

Hundens rygg är, precis som människans, uppbyggd av kotkroppar som ligger emot varandra. Mellan varje kota finns en stötdämpande broskskiva. Denna broskskiva kallas för disk. Vid diskbråck har den broskskivan antingen skjutits uppåt och in i kotkanalen, där ryggmärgen ligger, eller så har den brustit och läckt en geléartad eller ibland förkalkad, hårdare massa, in i kotkanalen.

I kotkanalen finns hundens ryggmärg. När en hund drabbas av diskbråck, trycker diskmassa mot ryggmärgen och dess hinnor. Skadas ryggmärgen så leder detta till funktionsnedsättning i bakdelen av kroppen eller i alla fyra benen, beroende på var diskbråcket sitter. Det kan även uppstå blödningar runt och i ryggmärgen som kan orsaka svullnad och vävnadsdöd.

Symtom

Symptomen varierar från smärta till totalförlamning, beroende på hur omfattande skadan är och var den sitter. Diskbråck är vanligast mellan kotorna i gränsen mellan bröst och ländkotor (över de tre sista revbenen), men ibland drabbas även diskerna mellan nackkotorna. Då är symptombilden oftast häftig smärta och ibland hälta eller nedsatt rörelseförmåga i ena eller båda frambenen. Vid kraftiga halsdiskbråck kan djuret bli förlamat på alla fyra benen.

Diskbråck kan grovt delas in i följande grader:

  1. Smärta från ryggen utan tecken på störd nervfunktion.
  2. Nedsatt motorik (pares) med förmåga att gå.
  3. Förlamning (paralys) med bibehållen djup smärtkänslighet, reagerar om man nyper kraftigt i huden t ex mellan tårna.
  4. Förlamning med utebliven djup smärtkänslighet.

Diagnostik

De flesta diskbråck syns inte på en vanlig röntgenbild eftersom diskerna består av brosk vilket inte är synligt med röntgen. I en del fall kan förstörda disker bli förkalkade och därigenom synas även med vanlig röntgen. För att ställa diagnosen med vanlig röntgen behövs oftast kontrastmedel - så kallad myelografi, vilket innebär att kontrastmedel sprutas direkt in i kotkanalen för att kunna upptäcka var förändringen sitter. Idag förordas dock säkrare och mer avancerad bilddiagnostik i form av magnetkamera- (MRI) eller datortomografiundersökning (CT). Dessa ger bättre möjlighet att se mer exakt var förändringen sitter och notera eventuella förändringar utanför kotkanalen.

Behandling

Konservativ behandling fungerar i allmänhet bättre för de hundar som kommer in i symtomgrupp 1–2 jämfört med grupp 3-4.

Den konservativa behandlingen går ut på strikt vila. Hunden ska inte ens röra sig inomhus, utan vara i bur eller kopplad, och bäras i till exempel trappor under de första veckorna. Smärta och inflammation behandlas med mediciner och det är mycket viktigt att hunden har fortsatt begränsad rörelsefrihet när den börjar känna sig bättre.

Hos hundar i symtomgrupp 1-2 sker i de flesta fall stor förbättring inom 2-8 veckor. Om förbättring inte sker bör man göra en ny utvärdering och överväga operation.

Hos hundar i symtomgrupp 3-4 behöver operation oftast utföras akut. Operationen bör utföras så fort som möjligt efter skadan för att nå bästa resultat, helst inom 8-48 timmar. Detta gäller särskilt om hunden saknar djup smärtkänslighet på grund av större diskbråck som klämmer in ryggmärgen.

Hos hundar i symtomgrupp 1 och 2 kan operation vara ett alternativ om hunden inte svarar på medicinsk behandling eller har fått återfall av symtomen. Då är operation inte lika akut utan kan planeras in.

Operation

Vid operation av diskbråck öppnas kotkanalen upp för att diskmassa som pressats ut i kotkanalen ska kunna avlägsnas och därigenom ta bort trycket på ryggmärgen. Operation är inte riskfritt. Ryggmärgen är ett mycket känsligt område och operationen i sig kan medföra att symtomen förvärras på grund av blödning, svullnad och eventuellt trauma mot ryggmärgen. Ibland har ryggmärgen tagit så kraftig skada av själva diskbråcket att funktionen aldrig kan återvända även om ingreppet i sig gått bra.

Rehabilitering

Efter en diskbråcksoperation där hunden varit förlamad, krävs ofta en lång rehabiliteringsperiod. Under rehabiliteringstiden kan hunden ha mycket svårt att gå och behöva hjälp med att tömma urinblåsan då inkontinens förekommer. Hunden kan ha svårt att vända sig självmant och det är därför viktigt att vara observant och hjälpa till med det, för att undvika liggsår och andra komplikationer. Generellt är prognosen god för tillfrisknande, även om det kan ta lång tid.

 

Contact a veterinarian

Error

An error has occurred. This application may no longer respond until reloaded.