Skadorna kan vara mer omfattande innanför huden än vad som ses från utsidan. Stora fickor mellan hud och underhud kan uppstå av slitskadan trots att endast små hål syns i huden. Bitskador kan också medföra krosskador i huden, underhuden och ibland i muskulaturen. Ibland blir hunden så illa skadad att tillståndet blir livshotande, vilket framför allt gäller mindre hundar.
Symtom
Svullnad och smärta kommer vanligtvis inom några timmar efter bettet. Många hundar blir nedstämda, äter sämre och en del hundar får feber. Vid bett i ansiktet kan ögonskador och nervskador uppstå. Bett på benen kan skada muskler, senor och i värsta fall orsaka frakturer. Vid bitskador i närheten av leder kan infektionen spridas till leden.
Buken är ömtålig och bitskador här kan ge allvarliga följder såsom bråck, inre blödningar, tarmskador och bukhinneinflammation. Bett över bröstkorgen kan medföra ett läckage av luft in i brösthålan, vilket gör att lungorna faller ihop när undertrycket i brösthålan försvinner. Hunden kan få svårt att andas och situationen kan snabbt bli kritisk.
Behandling hos veterinär
Alla bitsår ska betraktas som infekterade sår eftersom hundar och katter normalt har en rik bakterieflora i huden. Beroende på skadans omfattning utförs rengöring och noggrann inspektion av såret under sedering (dvs. användande av lugnande medel) eller narkos.
Bitsår som perforerar huden sonderas med en metallsond med vilken veterinären undersöker om det finns större fickbildningar under huden eller djupare skador till bröst- eller bukhåla.
De vanligaste bitskadorna sker oftast i hud och underhud. Vid bitskador över eller i närheten av leder, punkteras leden för att utesluta eller påvisa om det föreligger en infektion i leden. Vid eventuell spridning spolas leden, ibland upprepade gånger med koksalt för att försöka förhindra en bakterietillväxt.
Bitsår sys i de flesta fall inte ihop. De bör hållas öppna, så att sårsekret dräneras ut och läks inifrån. Behovet av att använda antibiotika bedöms från fall till fall. Bitskadade hundar bedöms vanligtvis vara i behov av smärtlindring.
Vid fickbildningar som är djupare än bara någon centimeter måste såret dräneras med en dräneringsslang av mjukt material som förs in i sårhålan och sys fast i sårkanten. Är sårfickorna under huden stora, krävs ibland fler dräneringsslangar för att undvika infektion och för att sårhålan ska läka. Dräneringsslangarna brukar få sitta kvar under 3-4 dagar. Sitter de kvar för länge kan de störa sårläkningen.
Om en böld uppstått och spruckit av sig själv bör såret oftast ändå dräneras. Risken är annars stor att såret endast läker på ytan och en ny böld blir följden, eftersom infektionen under huden finns kvar.
Vad kan man göra själv?
Undersök hunden ordentligt efter händelsen. Skadorna kan vara svåra att upptäcka hos hundar med mycket päls. Det är en fördel att klippa bort pälsen vid såröppningen för att kunna hålla rent och följa läkningen lättare. Krage eller tratt bör alltid användas för att undvika att hunden slickar på såret.
Enklare bitskador kan ibland läka på egen hand, framförallt om de rengörs och hålls öppna så att eventuell sårvätska rinner ut.
När bör veterinär uppsökas?
Veterinären bör uppsökas om perforerande sår i huden uppstår efter en bitskada, eller om hunden är allmänpåverkad. Har bettet tagit vid känsliga ställen som till exempel nära en led eller över bröst- eller bukhålan bör alltid veterinär kontaktas.
Hundens allmäntillstånd och bitskadans omfattning avgör hur akut behovet av att söka vård är, men vid ett tidigt besök minskas risken för infektion och behov av antibiotikaanvändning.
Vid kraftigt påverkat allmäntillstånd hos den bitna hunden krävs akut omhändertagande.
Eftervård
Det är viktigt att hunden inte kommer åt att slicka eller bita på såret. Kragen används vanligtvis tills såret är läkt. Dräneringsslangen tas vanligen bort efter 3-5 dagar och eventuella stygn avlägsnas normalt efter 10-14 dagar. Ibland kan flera efterkontroller vara nödvändiga.
Ansvar
Enligt lagen om tillsyn över hundar och katter är ägaren ansvarig för vad deras djur orsakar, oavsett om djuret är vållande eller inte och oavsett förhållandena kring händelsen. Ägaren till det vållande djuret ska således ersätta den drabbade med veterinärvårdskostnader och övriga utgifter.
Om ägaren till det vållande djuret ger sig tillkänna är det lämpligt att notera namn och telefonuppgifter. Det bör göras även om skadorna från början inte ser så allvarliga ut. Det kan visa sig senare att djuret behöver vård. Det vanliga är att det vållande djurets ägare ersätter de veterinärvårdskostnader som uppstod med anledning av skadan. Även mediciner och andra hänförliga kostnader kan ersättas. Vanligen ersätts detta via djurägarens ansvarsförsäkring som oftast ingår i hemförsäkringen.