Hos hundar sitter förträngningen oftast under klaffen och kallas då subvalvulär aortastenos (SAS). Stenosen medför att blodets genomströmning ökar, vilket kan höras som ett biljud/blåsljud när man lyssnar med stetoskop på bröstkorgen. Defekten är oftast medfödd och kan förvärras under hundens första levnadsår. Det finns flera grader av aortastenos.
Symtom
Medfödda hjärtproblem kan ge problem redan hos unga individuer men många hundar kan leva normalt med en mild eller moderat aortastenos. Då upptäckts problemet vid auskultation av hjärtat vid en vanlig allmän/rutinkontroll. Vid allvarligare stenos ses oftast tecken på nedsatt uthållighet, andningssvårigheter, medvetslöshet eller i värsta fall en plötslig död.
Diagnos
Vid allvarlig stenos kan man känna hjärtkontraktioner tydligt på vänster sida av bröstkorgen. Veterinären hör tydligt blåsljud. En fullständig diagnos ställs genom en ultraljudsundersökning av hjärta (echokardiografi). Med hjälp av mätningar av hastighet av blodflöde genom förträngningen i aorta bedöms allvarlighetsgraden.
Behandling
Till skillnad från om stenosen sitter i lungartären så finns vid aortastenos inga effektiva kirurgiska behandlingar. Om sjukdomen bedöms vara måttlig eller kraftig så kan medicinering övervägas för att förbättra tillståndet något. I dagsläget saknas botemedel.
Anlag för aortastenos
Vissa raser har mer anlag för aortastenos, till exempel: Boxer, Newfoundland, Golden Retriever, Schäfer, Rottweiler, Samojed, Bouvier des Flandres, Grand Danois, Vorsteh och Engelsk Bulldog. Rekommendationen är att inte låta drabbade individer ingå i aveln och man kan även låta undersöka tilltänkta avelshundar innan parning.
Publicerad augusti 2019.